Hjärtinfarkt och kärlkramp

Dessa två begrepp går under samlingsnamnet kranskärlssjukdom och är i grunden två namn på delar i samma sjukdomsprocess, nämligen atheroscleros (åderförkalkning) i hjärtats kranskärl. När kranskärlen förkalkas, blir de trängre och kan inte transportera tillräckligt med syre till hjärtmuskeln. Detta blir extra tydligt under fysisk ansträngning, då syreförbrukningen ökar i hjärtat. Vid kärlkramp uppstår ett tryck över bröstet, som kan stråla ut i vänster arm eller uppåt halsen. Vid vila försvinner den i allmänhet snabbt, vilket särskiljer kärlkramp från hjärtinfarkt, som kan vara ihållande till och med i vila. Vid hjärtinfarkt stängs blodflödet av helt genom en blodpropp i ett kranskärl, så att syrebrist uppstår i en del av hjärtmuskeln. Ofta förekommer då även kallsvettning, illamående och ångest. Hjärtinfarkt är dock inte alltid förenat med smärta och smärtbilden kan ibland vara atypisk, till exempel högt sittande buksmärtor. Under förutsättning att man snabbt kommer till sjukhus kan blodproppen lösas upp och hjärtmuskelskadan begränsas. Diagnosen ställs med hjälp av EKG samt biokemiska markörer. Ofta görs så kallad ballongvidgning akut.